Närradio
Närradiosändningar startade i Sverige under april 1979.
År 1994 fanns 160 sändarområden och 1576
tillstånd, vilket i september 1995 minskat till
150 sändarområden och 1200 tillstånd.
För att sända i närradion behövs ett
sändningstillstånd som man ansöker om
hos det statliga Radio- och TV-verket.
En särskild programutgivare skall utses och registreras hos verket.
Programutgivarens uppgift är att förebygga yttrandefrihetsbrott.
Kommersiell reklam är tillåten sedan 1 april 1993.
Samma program får inte sändas
i flera kommuner. Innehållet i sändningarna faller under
tillsyn av Granskningsnämnden för Radio och TV.
Följande typer av organisationer kan få tillstånd:
- lokala ideella föreningar
- församlingar inom Svenska kyrkan
- obligatoriska studerandeorganisationer
- närradioföreningar (sammanslutningar av flera
tillståndsinnehavare)
- lokalavdelningar av ideella riksorganisationer
Vad får sändas av närradioföreningen?
- information om närradioverksamheten
- sändningar från ortens evenemang
- viss kommunal information
- tidsbegränsade provsändningar
En vanlig sändande organisation har mycket större frihet i valet
av programinslag, den viktigaste inskränkningen förefaller vara att
undvika det så kallade "Riksförbudet", nämligen att
flera stationer ej får sända samma program. Detta innebär
att närradion är förbjuden att sända TT-nyheter.
Vidare måste
eventuell reklam vara tydligt avskild från övriga programinslag.
Samtliga föreningar måste betala upphovsrättsavgifter
för eventuell musik till STIM och IFPI/SAMI. Andra väsentliga
utgifter är sändarhyra och egen studiokostnad.
Procentuell fördelning av tillstånd 1994
- Kyrkor och samfund 17 %
- Politiska föreningar 16 %
- Sport/idrottsföreningar 13 %
- Studieförbund 10 %
- Fackliga organ 6 %
- Student-/elevorganisationer 6 %
- Musikföreningar 6 %
- Invandrarföreningar 4 &
- Närradioföreningar 2 %
- Handikappföreningar 1 %
- Övriga 18 %
Källa: Radio- och TV-verket
Senast modifierad: 15 mars 1999
boein@telia.com